Oravaisnejdens Naturvetarklubb Tillbaka till Arkivet - Till första sidan

Tomas Klemets i kamp med elementen

- Lågtrycksrallyt år 2000

Sista helgen i maj år 2000 gick ONK:s tredje fågelrally av stapeln. Startskottet gick fredagen den 26 maj klockan 17 och målgången ägde rum följande dag klockan 13. Tjugo timmar enbart för fåglarna alltså! Lagom till rallyhelgen hade alla meteorologer ritat in ett kraftigt lågtryck som skulle ge regn och dåligt väder på fredagen. Därefter skulle det klarna upp och lördagen skulle bli solig. Det lät ju ganska bra. Verkligheten överträffade dock alla prognoser. Regnet var tämligen ihållande ända till halvåttatiden lördag morgon. Värre var att det sent på fredagkväll började blåsa rejält. Blåsten övergick i halv storm och vädret var hela natten mycket otrevligt. Lördag morgon klarnade vädret äntligen upp men det blåsiga vädret fortsatte hela tiden rallyt pågick. Trots de minst sagt krävande förhållandena gav rallyt ändå en positiv eftersmak. Till detta kan i någon mån ha bidragit det faktum att vårt lag vann rallyt!

Vårt lag bestod av Tomas och Johan Klemets och Peter Åbacka. Ursprungligen var det meningen att också min bror Fredrik skulle ha deltagit men han var tvungen att avstå i allra sista stund. Också Peter hade lite kollision i sin almanacka. Han var tvungen att delta en bolagsstämma under rallyts första timmar och anslöt sig därför först till midnatt.

Häger i stället för skedand

På väg till rallyt stannade vi vid kaffestugan i Oravais och kunde konstatera att bland annat skedanden var på plats. Eftersom den åtminstone för oss visat sig vara en ganska krävande art i rallysammanhang beslöt vi att börja rallyt med att 'bonga' skedanden. När vi startade från pärtstugan sjöng talgoxen och trädgårdssångaren och under bilfärden genom Oravais såg vi också skrattmås och fiskmås. Framme vid kaffestugan regnade det och någon skedand syntes inte till. Ganska enkelt kunde vi bokföra grönbena, gråtrut, skäggdopping, vigg, gräsand, kricka, silltrut och bläsand. Efter en stund bytte vi position för att söka efter skedanden längre in i viken. Ingen skedand där heller men i stället fanns där en häger som stod och hukade i regnvädret! Det var en oväntad observation och vi beslöt att denna krydda kunde vi bjuda också de andra lagen på. Per telefon meddelade jag om hägern åt Allan som lovade vidarebefordra rapporten. Innan vi lämnade kaffestugan kunde vi ännu notera kråka, småskrake och knipa.

Förflyttning norrut

Eftersom vädret var dåligt beslöt vi oss för att fara till Storsand. Kallfronten och regnet kan ju ha tvingat flyttande vadare ner för rastning på sandstränderna! Vi kör norrut och 'by the way' kollar vi krossgrusdepån i Gunilack: Mindre strandpipare och sädesärla! Vi fortsätter vidare genom Monå by där vi kan lägga storspoven och staren till vår artlista. I Hirvlax gör vi ett stopp för att se på några ladusvalor och får på köpet också ängspiplärka, kaja, trädpiplärka och bofink. Också i Monäs är vi tvungna att stanna för att se på fåglar. Vi är speciellt glada över att få se fasan och kanadagås! Vädret råkar vara lite bättre just nu och fåglarna börjar till och med sjunga! Helt apropå besluter vi oss för att svänga ner till Lillön trots att vi borde ha bråttom ut till Storsand. Så fort vi stiger ur bilen hör vi sjungande näktergal! Ytterligare arter vid Lillön var: Sävsångare, strandskata, lövsångare (!), fisktärna, svärta, storskrake och ringduva. Det faktum att att vi hörde våra första lövsångare först en och en halv timme efter rallystarten säger väl något om den otjänliga väderleken.

Storsand - kryddor och missar

19-tiden är vi framme vid Storsand. Det är högvatten och vadarna är få. Drillsnäppa, några mosnäppor och ett par större strandpipare springer i strandkanten. På sandreveln sitter ett antal trutar av vilka några visar sig vara havstrutar. En genomkamning av vadarstranden ger också napp i form av en ensam myrsnäppa. För säkerhets skull kollar vi också havet runt Louton för att inte missa något väsentligt. Det lönar sig, nära ön står ett gravandpar! Vi ägnar också viss uppmärksamhet åt strandbuskagen och hittar ärtsångare, rödstjärt och grönsiska. Talltita och tofsmes däremot tiger stilla och gäckar oss. Inne i strandskogen hör jag ett misstänkt läte från havet, skräntärna? Trots en rusch ut till havet ser vi ingenting och får lämna frågan öppen. Vid dethär laget börjar vi vara rejält hungriga och vi tar en första matpaus innan vi fortsätter. Längs Storsandsvägen stannar vi inne i tallskogen. En trast sjunger en gång och den ödsliga klangen för tankarna till dubbeltrasten. Trots viss väntan sjunger trasten inte någon fler gång. Vi stannar en gång till längre fram och hör också nu en trast sjunga avlägset. Nu låter det snarast som koltrast men det kan ju röra sig om olika fåglar. 'Koltrasten' kollar vi inte upp närmare utan tänker den kommer vi ändå att få höra nästa morgon när vädret är bättre. Detta resonemang bäddade för rallyts värsta miss! På grund av busvädret varken hörde vi eller såg någon fler koltrast! Under stoppet hörde jag också en överflygande skogssnäppa men Johan som är bara tio år är inte så bra på att urskilja läten och eftersom det krävs minst två observatörer för en gilig observation dög inte min observation.

I väntan på matning

Efter dessa missar fortsatte vi rallyt i Monäs. En hussvalekoloni vid ett båthus ger oss lite plåster på såren och vid avtaget till Hummelholmen stannar vi för att kolla upp en spillkråkhäckning som Peter rapporterat om. Spillkråkans bo hittar vi men någon matande spillkråka syns inte till. Boet verkar dock bebott och efter en halvtimme kommer spillkråkan äntligen. Under väntetiden såg vi större hackspett, trana och grå flugsnappare. Efter Monäs svänger vi ner till Kantlax hamn där vi noterar silvertärna, knölsvan och sjungande taltrast. Vi kollar också upp Monå hamn där vi hittar fler knölsvanar och Leifs och Allans lag. Vi utbyter återhållsamma kommentarer och får veta att också de andra hade fått se gråhägern (och också skedanden, får vi veta senare). Vi lyssnar också till väderleksrapporten i radion och får veta att det dåliga vädret skall bli ännu värre. Ingen idé att bege sig ut på sjön i morgon som vi lite hade planerat.

Det dåliga vädret blir sämre

Lite nedstämda fortsätter vi. Skymningen har tilltagit i det mulna vädret när vi går ner till Monå Bergträsk för att 'bonga' svarthakedopping. Skogen är tyst och stilla och någonting annat än svarthakedoppingar ser vi inte. I vänta på att Peter skall höras av far vi ner till Öjskatan för att kolla strandängarna söder om fågeltornet. Tyvärr börjar ovädret och mörkret omöjliggöra vanlig kikarspaning. Varnande rödbenor är det enda vi kan lägga till artlistan som vid det här laget omfattar 64 arter. Varnande storspovar över Öjskatavägens åkrar drar uppmärksamheten till sig. Orosmomentet visar sig vara en räv som kommer springande ut mot åmynningen. Först efter en stund märker den vår närvaro och då ökar den farten och försvinner inåt strandskogen.

Peter ringer och vi träffas vid reningsverket där vi inte noterar något speciellt i fågelväg. Därefter blir det lite packning och kvällste hemma hos Peter. En överflygande morkulla blir dygnets sista observation. Vi far ut till Hellnäs och båten Vinga för övernattning. Gråhakedoppingarna brölar i nattmörkret medan vi går ombord. Vi besluter oss för att sova till halv fyra eftersom vädret är otjänligt. Vi sover gott och när vi vaknar måste vi skaka på huvudet. Det är rena busvädret där ute, regn och storm! Vi startar fågelskådandet nere vid Vörå åmynning men de krävande förhållandena gör att vi bara ser några sångsvanar som ny art.

'Bongning' i regn och rusk

Eftersom vädret inte är på vår sida besluter vi oss för att ta ett par 'specialare', nämligen lommar. Storlommen finns som planerat i Palvis Norrträsk och därefter styr vi kosan mot Lotlax där ett smålompar har etablerat sig. På vägen dit hittar vi rallyts första blåmes och sånglärka. I Lotlaxskogen sjunger dubbeltrasten som har rykte om sig att sjunga i busväder. Vi kan intyga att arten motsvarar sitt rykte. Vid Kackurlamp hittar vi den ruvande smålommen och på Kerklaxsidan spelar en ensam orrtupp.

På rund av väderomständigheterna söker vi oss till Vörå och min egen fågelmatning där pilfinken brukar gästa. Vid Tallmo kollar vi upp en gärdsmygsbiotop och har turen att få höra gärdsmygen sjunga. I fågelböckerna kallas den ibland för en 'flitig' sångare och därför låter den sig inte bekommas av regn och rusk. Vid fågelmatningen ser vi domherre och pilfink, precis som beräknat. Ett par tornsvalor har vågat sig ut på flygtur och en tyst svartvit flugsnappare sitter och huttrar utanför en av gårdsholkarna. Därefter kollar vi några mer eller mindre säkra kort i skidbacksskogen. Gransångare, järpe, kungsfågel och rödhake är samarbetsvilliga och visar sig inom några minuter. Tofsmesarna däremot verkar vara utflugna och syns inte till vid bohålet. Också trädkryparboet verkar övergivet. Trots letande hittar vi inte heller några talltitor.

Österut

Vi fortsätter och inne i Vörå centrum finns tamduvorna på plats och vi fortsätter mot Kaurajärvi. Ett par platser som 'borde' hysa järnsparv och talltita besöks men det enda nya vi ser är en nötskrika. Längs Kaurajärvivägen flyger en korp och framme i Kaurajärvi börjar vädret äntligen visa sig från en bättre sida. Enkelbeckasinen bräker över åkrarna, tornfalken ruvar i holkarna och en kort promenad utåt ägorna ger resultat i form av både rapphöna och ljungpipare. Göken hör vi också men ortolansparven syns inte till. Tydligen vill den inte sjunga i blåsvädret. Vid sandgroparna i Kaurajärvi spanar vi förgäves efter backsvalor. Först vid ett sandtag i Tålamods nappar det och därmed är vi uppe i 91 arter med knappt fem timmar kvar av rallyt.

Två timmar som ingenting gav

I Brännars söker vi oss ner till Röukas träsk och ser sångsvan, svarthakedopping och gråhakedopping men inga nya arter. På väg till Komossa kör vi förbi en demolerad bil bredvid vägen. Bilen hade kommit över på fel sida av vägen, kört ett tiotal meter halvvägs ner i diket och slutligen knäckt träd på sin väg ut i terrängen. Vi stannar men någon skadad syns inte till men för säkerhets skull underrättar vi polisen om saken. En spillkråka hörs i närheten.

I Komossa beger vi oss ut på Låghällona för att spana efter bland annat tjäder. Johan har somnat så vi lämnar honom i bilen. Inga tjädrar syns till och vi besluter oss för att fortsätta ut mot Paljak mosse. Gökar ropar och tjugotalet tranor håller till ute på mossen. En flock på fem sångsvanar flyger förbi och en ensam ljungpipare visar sig. Flera storspovar finns på mossen men någon småspov kan vi inte upptäcka. Vi letar oss tillbaka ut till vägen och 'mosatrampandet' har påverkat åtminstone Peters ämnesomsättning så pass att det är dags för honom att söka sig en plats i avskildhet. Medan Peter är på 'tuppen' fortsätter jag längs vägen, ensam. Halvvägs till bilen ser jag tjädertuppen flyga iväg inne bland träden. Att tuppen kom när Peter var på tuppen var "skit i dubbel bemärkelse", som Peter uttryckte (!) saken.

Röukas och Kalapää

Under snart två timmar har nu allt misslyckats för oss och tidsnöden börjar komma smygande. Vi besluter oss för att ge ortolansparven en sista chans genom att fara ut till Granudden och Kuoppalavägen. Till vår glädje hittar vi först en stenskvätta och kort därefter också en tystlåten ortolansparv. Vid Komossaträsket finns gulärlan som väntat och dessutom tiotalet ljungpipare. Dungen vid Vörå kommuns fritidsområde invid Röukas träsk borde hysa både bergfink och talltita men ingendera hittas. Däremot gläder vi oss över göktytans klagande rop. En falk kommer på snabba vingar över sjön rakt över oss. Tyvärr gick det hela så snabbt så jag hann aldrig få in fågeln i kikaren förrän den var i dålig vinkel och Peter hann aldrig se den. Trolig lärkfalk men försiktiga som vi är låter vi bli att kryssa den. Nu har vi 95 arter och bara ett par timmar kvar. Vi kör vidare till Kalapää där vi stannar för att söka sävsparv. En sådan sjunger också i närmaste vassrugge. Ingen brun kärrhök syns till och eftersom den inte heller visade sig i Röukas kan vi bara hoppas på utdelning vid Vassorfjärden. Vid Pytarbacken i Rökiö gör vi ett hastigt besök vid ett trädkryparbo som tyvärr visar sig vara bortrövat och övergivet. Fortfarande ingen talltita eller tofsmes trots tidigare observationer under våren. Vi hastar vidare men hinner bara till kyrkåbron i Rökiö så blir vi stoppade av polisen. Som tur är skall vi bara blåsa och den testen klarar vi. Värre skulle det har varit om de mätt sömnbristen hos föraren.

Slutspurt i Vassor

Först lite över tolv är vi framme vid Vassorfjärden där vi skall söka brunand, sothöna, dvärgmås och brun kärrhök. Brunanden och sothönan hittar vi där vi beräknat och vid fjärdsändan finns ungefär 100 dvärgmåsar och dessutom två brushanar och därmed har vi sprängt 100-vallen! Vi beger oss ännu till en annan utsiktspunkt för att få den bruna kärrhöken och klockan 12.46 får Peter syn på den bruna. Vi skulle gärna avsluta med en grågåsobservation men när det absolut sista stället sviker är det bara att avsluta. Summa 101 arter blev det. På vägen till 'målet' vid pärtstugan viker vi ännu ner till Vinga där Peter ser om båten och först halvtvå-tiden dyker vi upp vid pärtstugan och får utbyta rallyerfarenheter med de övriga. Vi är i stort sett nöjda trots vissa missar och kan till vår glädje konstatera att vi har vunnit rallyt med tre arter till godo till följande lag. Tredje gången gillt!

Tomas Klemets

Upp - Tillbaka till Arkivet - Till första sidan